Saturday, March 24, 2007

Neverwhere - I serieformat

Titel: Neverwhere
Författare: Neil Gaiman,Mike Carey, Glenn Fabry
Förlag: DC Comics / Vertigo

Så har dem gjort serie på Neil Gaimans bok Neverwhere. Jag kan tänka mig hur nervöst det måste ha varit för dem som skulle göra det på DC-Comic/Vertigo. - Ni ska göra serie av en högst uppskattad serieskapare/ (Sandman) författares (Stardust,American Gods) bok Neverwhere. – Det här måste bli bra annars kommer ni både dra oss själva och en av våra mest respekterade författare i smutsen. Vertigo ger ju trots allt ut Neil Gaiman:s Sandman.

Detta har gjort att serien börjar med ett 2-sidor långt förord där Mike Cary skriver att man aldrig kan överföra ett medium till ett annat att det nya medium är ett konstnärligt tolkande av det första mediumet och man ska ej jämföra t.ex. boken Sagan om Ringen med filmen Sagan om ringen. I förordet så förklaras det varför man valt att göra visa delar annorlunda från boken.

Det skulle kunna ligga en feghet i att skriva ett sådant förord p.g.a. man inte tror på sitt verks bärkraft men för mig kändes det som en trygghet när jag börja läsa serien jag såg serien som just en serie och försökte inte göra för stora jämnförelse hur karaktärerna var i boken jämnfört med serien. Försäkringen var för mig ingen feg handling utan ett ödmjukt förklarande.

Om man inte har läst boken tidigare så handlar både boken och serien om en man som är tuktad av sin flickvän/jobbet han tar aldrig några egna beslut. En dag när han är ute och går med sin flickvän hittar han en ung kvinna i trasiga/smutsiga kläder ligga döende på gatan.

För en gångs skull tar han att ett eget beslut och hjälper henne fast hans flickvän protesterar. Detta gör snabbt att han faller ner i en ”sagovärld” under Londons gator. Denna undre värld befolkas av personer som har levt i London under alla århundrade men som har ramlat ner i klyftan mellan rationella London och alternativa London. En värld av pratande djur, magi hovintriger med mera.

Serien är tecknad på ett väldigt proffsigt sätt men där ligger också bra med pengar bakom, och just när det är så här proffsigt gjort så gör det att man letar serierutor där man har missat. På 224-sidor så hitta jag runt 6-rutor där jag tycker perspektivet är väldigt konstigt.

Hade inte brytt mig annars men när det är så proffsigt bör man inte missa. Färgläggningen är väldigt modern lite väl modern känns dator färglagt väldigt glansigt och starka färger. Jag gillar mer när det är lite mattare som färgläggningen i Fables.

Jag ska inte gå in på någon närmre jämnförelse mellan bok och serie bägge är läsvärda, har man tid och lust föreslår jag att man läser boken. Är man inte övertygad att boken är något för en så ska man definitivt läsa serien och bli övertygad.

Tre saker Serie vs Bok:

  1. Croup och Vandemar är exakt lika underbart skildrade i serien som boken framför allt deras poetiska/konstnärliga dialoger om dödandet som konst.
  2. Jag hade byggt en upp en egen bild av Markis Carabas och Lady Door som jag inte tyckte överrenstämde med serien, framförallt utseendemässigt.
  3. Earls Court är skildrat på ett mer färgrikt sätt i serien än vad jag minns det från boken. Just här är detaljerna i seriemediumet att föredra.

Betyg 7 av 10

No comments: