Datorspel är kultur men hur länge dröjer det innan det kommer nå finkulturens borg ?

Datorspel är kultur men hur länge dröjer det innan det kommer nå finkulturens borg ? förmodligen ett bra tag anledningen till att jag reflekterade över detta var att jag precis har köpt Command and Conquer 3 Tiberian Wars.

Jag köpte det även om jag hade sagt dagen innan till Jonas att man skulle hålla sig borta från datorspel för det är sådan timesink. Jag vill försvara mig med att jag köpte det för jag ville se de ”ostiga mellan scenerna” av diverse C-skådisar.

Tycker det har blivit dåligt med filmiska cut-scene:s idagens dataspel i slutet av 90-talet så fanns där ju en del spel som Wing Commander, Red alert som flottade på ordentligt med riktiga skådespelare i diverser film sekvenser. Antar det är dyrt att både ha en utvecklingsstudio som ska utveckla ett spel samt massa Hollywood skådisar som ska spela in filmsekvenser. Men ju mer cut-scenes man har ju mer av manus känns det som ett spel har de flesta spel idag har manus som känns precis som serien Malte skicka till mig klicka på den för att förstora:

Får man tro vd:n Per Strömbäck på branschorginastationen Spelplan så omsätter spelindustrin 26-miljarder dollar och är snart ikapp filmindustrin som omsätter 33-miljarder

Man kan hoppas att lite fler intressanta manusförfattare börjar intressera sig för spelindustrin när det finns pengar och uppmärksamhet där. Tänk ett datorspelmanus skrivet av David Lynch hur coolt skulle inte det vara ?

Fast det är väll mer troligt att där pengar och uppmärksamhet finns dit kommer Brad Pitt ,Angelie Jolie och produktplacering kanske i Command and Conquer X Kanes revenge, frågan är om man vill det ?

Politiskt korrekta godnatt sagor

Sverige har en tendens att toppa olika listor: högst jämställdhet, längst medellivslängd, bäst IT-infrastruktur etc även om vi tappar placeringar i ”känn dig präktig för du är svensk-listorna” så finns det nog en lista vi toppar och det är den i politiskt korrekthet. Jag hade därför svårt att hålla mig för skratt när jag läste Politically Correct Betimes Stories av James Finn Garner.En bok som tryckts i åtskilliga exemplar sedan 1994 men som jag har missat fram tills nu.

Följande är hämtat från boken när Askkungen får erbjudandet om att gå till balen av den goda fen:

” Hello Cinderella, I am your fairy godperson or indivudal diety proxy, if you prefer. So you want to go to the ball, eh ? And bind yourself into the male concept of beauty ? Squeeze into some tight-fitting dress that will cut off your circulation ? Jam your feet into high-healed shoes that will ruin your bone structure ? Paint your face with chemicals and make-up that have been tested on nonhuman animals ? Oh Yes, definitely she said in an instant. Her fairy godperson heaved a great sigh and decided to put off her political education till another day. “

Boken innehåller 13 kända modifierade sagor. En lättsam bok men också en skarp satiriskt skildring, framförallt i ett samhälle där folk blir upprörda när en glass blir döpt till Nogger black eller är rosa med glitter på.

Dead Memory - Marc-Antoine Mathieu

Titel: Dead Memory
Författare: Marc-Antoine Mathieu
Utgivare: Dark Horse

När man ska förklara för den oinvigde läsaren att serier är mer än kalle anka, action hjältar och kvinnor med för lite kläder på sig så kan det vara svårt att peka på något speciellt som inte hamnar i nämnda kategorier. Dead Memory är det perfekta exemplet när serieböcker är så mycket mer.

Berättelsen utspelar sig i en framtid fylld av byråkrati vilket inte ligger långt från Kafka:s slottet, även filmer som Brazil ligger nära till hands. Den satiriska skildringen sträcker sig från synen på absoluta system / byråkrati till vad som händer när människor slutar att prata med varandra och förlitar sig till teknokrater och vetenskap. Man kan finna ett stänk av samhällskritik för hur vi idag förlitar oss på informationsteknik och olika eliter ska lösa våra problem och hur vi därför slutar att tänka själva och sluter oss för kommunikation med andra.

Serien är tecknad i svart och vitt med höga kontraster, Marc-Antoine Mathieu har verkligen lyckats teckna så att i den mest klaustrofobiska folkmassor så känns det som folk är som mest ensamma. Och folkmassor kommer du få se, horder av skalliga män som förkroppsligar byråkratin.

Detta är en seriebok som jag tror de som har ett stort litterärt intresse har lättare att läsa än personer som är vana vid att läsa lite seriestrippar i dagstidningen. Så även om du inte läser serier i vanliga fall så ska du plocka upp denna bok och läsa för det är så mycket mer än en serie.

Vill man inte köpa den så vet jag att den finns att låna på Lunds statsbibliotek.

Betyg 9 av 10

Konst är mer än akvarell/oljemålningar

Konst är mer än akvarell/oljemålningar som man har fått se på medborgarhuset här hemma i påsk.

Konst är också när några ingenjörer/konstnärer väljer att bygga 6-nivåer av Donkey Kong i fönsterrutorna på ett 4-våningshus med hjälp av 14 000 post- it lappar.

Följ länkarna beskåda/njut för jag kan inte vara ensam att ha ett intimt förhållande till post-it lappar och prinsessor som ska räddas från gorillor:

http://www.soe.ucsc.edu/~inio/dk
http://community.livejournal.com/ucsc/1336744.html

Konst behöver inte vara svårt

Konst behöver inte vara svårt

Under påsken så håller flera gallerier/ateljer öppet för besökare som kör runt på de diverse konstrunder här i Skåne. Ibland undrar man varför man ska åka runt flera mil när den mest slagkraftiga konsten bara finns några minuter från ens bostad. Såg följande sticker på en soptunna vid järnvägsstationen.

Stickern är så enkelt gjord ett textmeddelande som lyder ”Someones Supermarket” på en orange bakgrund, färgen är helt rätt vald p.g.a. den lyser upp själva stickern (för att se bättre tryck på bilden för att förstora). Igenom att placera den på ett ställe där de flesta a-lagare, hemlösa brukar befinna sig på dagarna får den relevans, Stickern tillsammans med rummet bildar här konsten.

Stickern är förmodligen placerad där p.g.a. av så många som möjligt ska se den. Men ibland vill man bara drömma sig bort och tro att det finns människor som har tänkt ett steg längre någon som aktivt har placerat den där om det är för att ge den innebörd eller för att uppmärksamma människor på problemet kvittar egentligen. Det är konst som får en att associera och tänka efter och drömma d.v.s. konst man tar till sig.

Att få låta sina tankar/drömma vandra iväg är vad konst är till för. Många klagar när dem ser en utställning att den är svår att förstå eller ta till sig, oftast handlar det inte om att förstå vad som är tänkt eller ett bakomliggande chiffer som ska lösas det handlar om att själv låta tankarna vandra iväg och associera.

300 - Frank Miller, Lynn Varley

Titel: 300
Författare: Frank Miller, Lynn Varley
Förlag: Dark Horse

Handlingen är till en viss del historiebaserad och är väldigt enkel 300-spartanska män och deras härförare ska stoppa en persisk här ledd av Xerxes. Så förbered dig på blod/våld och manlighet som skulle få vilket råbarkat hockeylag som helst att se ut som japanska skolflickor.

Kommer man ihåg sina historietimmar så kommer man ihåg att Spartanerna levde enkelt och att varje barn som föddes som fri skulle skolas till att bli krigare, om barnet visades sig svagt vid födelsen så dödades det, man ville endast ha de starkaste människor. Staten var också allt en spartan behövde bry sig om, barn fick lämna sina föräldrar när åldern var mogen för att staten skulle uppfostra dem till att bli krigare, man skulle aldrig visa smärta och svaghet.

Man kan läsa 300:a med denna enklare bild av det spartanska samhället, 300 levererar nämligen verkligen en bild av ett samhälle som har fungerat så här. Men för att fånga detaljerna så rekommenderar jag ett besök på Wikipedia om Sparta innan man läser eller vid en eventuell omläsning om man inte har tålamodet direkt.

Ett exempel varför är: när drottningen säger till kungen som ska ge sig ut i strid ”Come back with your shield – or on it” en detalj som man kanske hade sett som ytterligare ett brandtal men som härstammar från en sed enligt wikipedia där kvinnorna gav mannen skölden och sa ”he tan, he epi tas” vilket kan översättas med "With this, or upon this.". Man kunde bara komma tillbaka till Sparta på ett sätt antingen död eller med seger. En annan detalj är t.ex. vikten för spartanska krigaren att alltid ha sin sköld tillhands.

Det finns två problem med serien det första är priset 230kr (på adlibris) för 88-sidor vilket är väldigt mycket du får den förvisso inbunden och sidorna är riktigt stora känns lite som en ”coffe book”. Andra sidan handlingen är rätt tunn och inte särskilt djupgående, sidorna täcks mest av män med spjut och sköldar än dialog.

Det andra problemet är att dialogen är ibland taskigt skriven på ett ställe i början så säger kaptenen till en soldat ”Stelios you clown” för läsaren så uppfattar man vad han menar dock borde man inte använt sig av uttrycket clown som är ett modernt uttryck utan kanske ansträngt sig för att hitta mer passande ord kanske så enkelt som idiot hade räckt för min del.

Till seriens försvar ska man säga att den aldrig utger sig för att på något sätt vara historiskt korrekt det är en saga på slaget vid Thermopylae, inte någon skildring. Detta märker man på flera ställen det är lätt att ifråga sätta stigbyglarna på hästarna och om perserna verkligen anföll med elefanter, samt Xerxes uppenbarelser och tal.

Bildspråket känns anpassat för det liggande formatet, Frank Miller använder sig mycket av svarta skuggor precis som Sin City. Färgspråket är rött/gult/svart i olika kontraster detta genomsyrar hela boken.

Har man begränsat med pengar så har jag svårt att förstå varför man ska lägga 230kr på denna seriebok om man verkligen inte älskar macho/manlighet och blod i stora mängder. Andra sidan har man pengarna och gillar serier så passar den bra i samlingen, framför allt bildspråket och det liggandet formatet tillsammans med historian gör att man får något som känns unikt.

Betyg 6 av 10